Karlstadsloppet

Jag är just hemkommen från att ha avverkat Karlstadsloppet - gåendes. Att gå milen runt känns som ett fruktansvärt nederlag, att jag gick och stirrade ner i backen för att undvika publiken mestadels av tiden för att jag kände mig så sopig i jämförelse med de andra. Trots att jag gick det snabbaste jag kunde, så gicks jag om av äldre människor (ung 70 år) vilket verkligen var förödmjukade.
                                                     

                                                          
Tänk att det skall vara så svårt att acceptera att min kropp inte varken vill eller kan prestera som jag har gjort innan utbrändheten. Jag får hela tiden påminna mig om att det är bra vad jag än klarar av! Jag är faktiskt helt slut av att ha gått en mil, att jag helt enkelt vill lägga mig och sova.